Det osynliga barnet, en inbjudan att blicka inåt

Genomgående i Tove Janssons mångbottnade muminberättelser är att de på underfundiga sätt, med värme och klarsynthet, och genom de säregna karaktärerna belyser egenskaper och drag hos oss människor. Berättelsen om Ninni, det osynliga barnet, är en av de mest tydliga utvecklingsberättelserna, där varje framsteg i en personlig utveckling syns konkret i hur Ninni blir synlig för sig själv och därmed också för andra, samt hur Ninni till slut vågar och klarar av att ta plats tillsammans med andra.

Tove Janssons novellsamling Det osynliga barnet och andra berättelser utkom år 1962. Berättelsen om det osynliga barnet är en av samlingens nio berättelser. Det osynliga barnet är en av Tove Janssons mest älskade berättelser, vilken har inspirerat till otaliga adaptioner på teaterscener, i tv-serier och i spel. 

Som ett resultat av att ha blivit illa bemött och så gott som aldrig bekräftad, blir Ninni någon som inte vågar ta plats, någon som inte längre vet hur man tar plats. Hon väljer att behaga andra för att inte rikta uppmärksamheten mot sig själv. Hon lever i osynlighetens beskydd där hon känner sig trygg och där hon varken vill eller kan lyssna inåt.

Too-ticki tar Ninni till Muminfamiljen för att hon hoppas att de ska kunna hjälpa Ninni. Muminmamman, Mumintrollet, Lilla My och Muminpappan möter alla Ninni på sina egna respektive vis. De låter henne ta tid på sig, pröva sig fram, vara osäker och rädd, och dessutom provoceras hon att släppa fram sina känslor, att ta plats och säga ifrån. Ninni hade tidigare levt med någon som inte var kapabel att se henne. Medlemmarna i Muminfamiljen blir speglar, som Ninni kan se och möta sig själv i.

 

Lyssna på Det osynliga barnet

De flesta av oss kan i någon mån känna igen sig i att i vissa situationer inte vilja ta plats, vilja vara anonym, känna sig osäker på om man blir accepterad. De flesta har också varit med om att inte bli sedd. Det osynliga barnet berättar att vi präglas av de sammanhang vi befinner oss i och de människor vi omges av och möter. Vi bär inte ensamma ansvaret för hurdana vi är och i rätt sammanhang och med rätt personer kan vi våga förändra sådant som vi vill förändra. 

Frågor att reflektera kring efter att ha läst eller lyssnat på berättelsen

Här finns frågor att använda som underlag för diskussioner på tematiken i berättelsen. Diskutera och berätta för varandra i grupp, eller om det passar gruppen bättre, diskutera och låt var och en skriva ned de mer personliga svaren. 

Efter att ha hört berättelsen om Ninni, hur skulle du beskriva henne med tre ord?

Ninni är dålig på att leka, varför tror du att det är så?
Har du någon gång känt att du inte passar in? Att du i den stunden inte klarar av det som andra klarar av? Berätta om den situationen.

De olika individerna i muminfamlijen bemöter och hjälper Ninni på olika sätt. Kommer du ihåg hur de gjorde?
Hur hade du velat bemöta Ninni?
Hur hade du velat hjälpa henne?

Ninni kan till en början inte bli arg. Kan du bli arg?
Vågar du visa andra att du är arg?
När vågar du visa att du är arg?
När vågar du inte visa att du är arg?
När tycker du att det är bra att bli arg?

Har du någon gång känt dig dåligt behandlad och på det sättet osynlig, inte sedd, inte viktig? Vad skulle du ha önskat i den situationen?
Vad kunde någon annan ha gjort för dig då?
Om frågan är svår kan de här alternativen hjälpa. Skulle du ha önskat:
a) Muminmammans lugna tålamod?
b) att någon visat och lärt dig såsom Mumintrollet vill i berättelsen?
c) att någon som Lilla My peppat dig till att ryta ifrån?

Ninni verkar till en början vilja vara osynlig. Varför tror du att hon vill vara det?
Har du någon gång velat vara osynlig, inte velat ta plats, utan helst titta på? Berätta om den gången. 

Ninni blir synlig igen tack vare att Muminfamiljen visar henne omtanke och respekt.
När känner du dig sedd? När känner du dig omtyckt?