Hemuler, vänner av ordning och regler

Eftersom hemuler älskar ordning och makt väljer de ofta seriösa yrken som parkvakter, poliser och vårdare. (De som hamnar i Hemulens mosters vård skulle troligtvis vilja ha färre tävlingar i multiplikation, och lite mera roligheter…) Särskilt förtjusta är hemuler i uniformer, så det är inte förvånande att Hemulernas Frivilliga Musikkår har så många medlemmar. 

“Hemuler älskar ordning.”

Ibland kan hemuler bli smått otrevliga och dominerande när de önskar att alla skall följa samma regler. De är sannerligen inte kända för att beakta andras åsikter, men kan också överraska. Trots att de inte vanligtvis är några goda lyssnare är det faktiskt bara Hemulen som till en början kan förstå Tofslan och Vifslan när de kommer till Mumindalen. Och den hemul som älskar att åka skidor har helt egna åsikter om hur man har roligt!

Lyckligtvis brukar de komma över sin uppgivenhet när de hittar något nytt att samla på – Hemulen som samlar på frimärken blir till exempel Hemulen som samlar på växter.

Hemulerna liknar mumintrollen. De är lite längre och smalare men har liknande stora näsor. Hemulerna saknar öron men har hår som växer i tofsar. De klär sig nästan alltid i klänningar. 

Hemuler förekommer för första gången i den första Tove Janssons muminberättelse Småtrollen och den stora översvämningen, (1945).

Visste du det här om hemuler? 

Snusmumrikens största fiende är en parkvaktshemul som sätter upp skyltar runtom i parken där det bland annat står ”Förbjudet att sitta i gräset” och ”Det är förbjudet att skratta och vissla”.

Citat:

• ”Hemulen gick alltid klädd i en klänning som han ärvt av sin moster. Jag misstänker att alla hemuler går i kjol. Det är konstigt, men det är så.” (– Förf. anm. i Trollkarlens hatt, 1948)
• ”Det här är det tvåhundranittonde numret i min samling!” (Trollkarlens hatt, 1948)
• ”Hemuler har i allmänhet svårt för att fatta men är snälla om man inte retar dem.” (Kometen kommer, först utgiven som Kometjakten, 1946)
• ”Det finns bara en som jag tycker riktigt illa om, och det är den här parkvakten. Jag tänker riva ner alla plakat om saker som är förbjudna!” (Snusmumriken i Farlig midsommar, 1954)