Hur gammal är Mumintrollet? Så här svarade Tove Jansson

Tove Janssons anteckningar om mumintrollen är en riktig skattkammare för alla som vill veta mer om karaktärernas bakgrund, hur de fick sina namn och varför de beter sig som de gör.

Nedan hittar du några utvalda citat från anteckningarna. Om du vill läsa mera lönar det sig att skaffa ett exemplar av 80-årsjubileumsutgåvan av Småtrollen och den stora översvämningen, där anteckningarna publiceras i sin helhet.

Hur gammal är Mumintrollet

Sidorna i en av Tove Janssons enkla, svarta anteckningsböcker är fulla av handskriven text om de viktigaste karaktärerna i muminberättelserna.

Även om vissa av anteckningarna är mycket specifika, är svaret på hur gammal Mumintrollet är fortfarande något av ett mysterium. Det är förmodligen precis vad Tove Jansson ville – hon definierade inte tydligt hans ålder i sina muminböcker. Så här skriver hon i anteckningsboken:

“Mumintrollet är just i den åldern när somrarna är långa och vattnet varmt och det hela tiden händer något nytt.”

“Han tycker synd om allt som är smått och skrämt och trasigt,” skriver Jansson och beskriver Mumintrollets röst som “en ivrig pojkröst som ibland slår över i osäkerhet. Omväxlande impulsiv och lite frånvarande, drömmande.”

“Ingen särskilt vacker karaktär” 

Jansson är lite mer specifik när det gäller den räddhågsna men entusiastiska Sniffs ålder: “Jag skulle tro att han befinner sig nånstans i tonåren.”

Hon karaktäriserar honom utan några försköningar: “Sniff har tyvärr ingen särskilt vacker karaktär – men den kan troligen bli bättre. Tillsvidare är han mest intresserad av sig själv. Dessutom älskar han saker, att äga saker.” 

Tove Jansson beskriver Sniffs röst som “omotiverade fnissningar och bölanden, avsedda att uttrycka uppskattning eller förakt. Om han är rädd blir rösten gäll.”

Lilla Mys brutala skratt

Varför är den hårda och brutalt ärliga Little My så liten? Enligt Tove Janssons anteckningar “upphörde hon att växa vid tre månaders ålder. Hon blir aldrig större än att hon får rum i en sykorg.”

Tove Jansson skrev antagligen anteckningarna om sina karaktärer för att hjälpa regissörer som gjorde muminproduktioner för tv eller teater att förstå karaktärerna.

I sin anteckningsbok beskriver hon hur många av karaktärerna ska låta, sannolikt för att hjälpa skådespelare med deras tolkningar.

Hon noterar att Lilla Mys röst är “hes, glad (men inte gäll).  Enligt Jansson kan Lilla Mys röst uttrycka både förakt eller hot eller att hon är road: “en liten röst med plötsliga, nästan brutala skratt”

Too-ticki – en liten vind som städar upp

I sina anteckningar förklarar Tove Jansson också hur hon kom på några av karaktärernas namn och vad de betyder. Jansson skriver att Too-ticki, den lugna och kloka karaktären som lär Mumintrollet om vintern i Trollvinter, har ett namn som är inspirerat av det finska namnet Tuuli eller Tuulikki. Båda namnen är vanliga kvinnonamn i Janssons hemland Finland – och så var också fallet med Janssons livskamrat, grafikern Tuulikki Pietilä, som inspirerade Too-ticki. 

Namnet Tuulikki har också en konkret innebörd som speglas i karaktärens personlighet, vilket Jansson förklarar i sina anteckningar.

“Tuulikki eller Tuuli är en liten vind. Som blåser in och städar upp, förändrar, gör rent hus. Hon är kanske förändraren, klargöraren, den som förenklar.”

Vissa av karaktärerna beskrivs endast kort i anteckningarna, t.ex. Joxaren, som omnämns med bara en rad: “Av juksata, joxa, göra skoj av något.”

Hattifnattarna – orättvist beskyllda för att leva dålighetsliv

Enligt anteckningarna behöver hattifnattar vare sig sova eller äta, och deras ögon “tar färg av omgivningen”.
Namnet hattifnatt kommer från “​​att fnatta, ett planlöst kringvirrande.”

Jansson beskriver hattifnattar som “gruppbetonade vandringsvarelser som inte bryr sig om nånting annat än att komma fram till horisonten. De beskylls för att leva dålighetsliv, helt orättvist, emedan de inte kan intressera sig för någon eller något.”

Detta var bara en liten inblick i Tove Janssons anteckningar om mumintrollen. De fullständiga anteckningarna direkt citerade ur Janssons anteckningsbok finns som bilaga till den nyligen utgivna 80-årsjubileumsutgåvan av Småtrollen och den stora översvämningen.

Förutom Tove Janssons anteckningar om muminkaraktärerna innehåller jublieumsutgåvan ett nytt förord av författaren och muminfantasten Frank Cottrell-Boyce samt en bedårande affisch som kan klippas ut och byggas ihop till ett Muminhus.  Tove Jansson tecknade affishen på 1950-talet.

Förlagen som ger ut jublieumsutgåvorna donerar en del av intäkterna till respektive lands rödakorset- och rödahalvmånen-föreningar. Förlaget, som ger ut den svenskspråkiga utgåvan, donerar 1 euro per såld bok.

80 år av muminberättelser

År 2025 firar vi 80 år av muminberättelser. Det centrala temat för jubileumsåret är Muminhuset och vad det står för – en känsla av tillhörighet, en plats där dörren alltid är öppen. 

Tove Jansson skrev den första muminberättelsen, Småtrollen och den stora översvämningen, under andra världskriget för att trösta sig själv under mörka tider genom att skapa en värld bestående av inkludering och äventyr. Det är en berättelse om oroliga tider och en splittrad familj. Det är också en berättelse om hopp, en berättelse om vikten av att höra till och att ha en trygg plats att kalla hem.