Tove Jansson och hennes livskamrat Tuulikki Pietilä tillbringade hela sommarsäsongen på den avlägsna ön Klovharun under nästan tre decennier med början på 1960-talet. Att bo på ön utan elektricitet och rinnande vatten krävde mycket planering. Vad packade de, hur fick de sig själva och alla sina tillhörigheter till ön och vad behövde de tänka på i slutet av säsongen? Ta reda på det i den här artikeln!
Sommarsäsongen på ön Klovharun började i slutet av våren och pågick till långt in på hösten, så Tove Jansson och Tuulikki Pietilä tillbringade sammanlagt upp till fyra månader om året på det lilla skäret i Pellinge skärgård. Under de långa somrarna fortsatte Tove och Tuulikki, som var grafiker, att arbeta med olika projekt, bland annat att skriva, illustrera och sköta korrespondensen.
Anteckningar från en ö
Den sista boken som Tove Jansson skrev publicerades 1996. Den heter Anteckningar från en ö och består av Toves tankar om att bo på en ö i allmänhet och tiden tillsammans med Tuulikki på Klovharun i synnerhet. Texterna ackompanjeras av tuschteckningar och akvatinter gjorda av Tuulikki, och boken är faktiskt det enda konstnärliga samarbetet i bokform mellan Tove och Tuulikki.
Packandet för somrarna
Eftersom ön Klovharun inte hade några moderna bekvämligheter krävdes det mycket planering inför den långa sommarsäsongen. Även om själva flytten till ön ofta inte ägde rum förrän i maj (eller senast i juni), började förberedelserna inför sommaren långt tidigare. I Anteckningar från en ö skriver Tove:
Tooti älskar att packa för hon är så fin på det. Förr om åren, varje gång det drog till sig till vår, började hon med packningen till ön redan i februari, lite generad över sin glada brådska.
Både Tove och Tuulikki förde anteckningsböcker som innehöll detaljerade uppgifter om allt från vad som skulle packas i vilken väska till vad som fanns kvar på ön i slutet av sommaren. Tove och Tuulikki ägde ingen bil, så resan ut till ön bestod av en ångbåts- eller bussresa från Helsingfors till Pellinge, följt av den kortare båtresan med deras egen båt Viktoria, uppkallad efter båda deras fäder som råkade ha samma namn, Viktor.
Innehavaren av den lokala butiken Söderboden i Pellinge, Gerda Englund, betjänade Tove och Tuulikki i mer än 30 år. När paret kom förbi för att handla mat och andra nödvändigheter brukade Gerda dricka kaffe och äta bakverk tillsammans med dem. I en intervju som gjordes under researcharbetet för podcasten Pennan, Penseln och hjärtat berättar Gerda att Tove och Tuulikki brukade berätta om sina utlandsresor när de kom till butiken. Genom dessa berättelser kände Gerd att hon hade varit där med dem, oavsett om de hade varit i Paris för en längre vistelse eller ett par veckor i Norge för att kryssa längs kusten på ett Hurtigruten-fartyg.
Eftersom Tove och Tuulikki själva fick bära sina tillhörigheter mellan de olika fordonen och upp för klipporna på ön, var allt packat i mindre väskor och paket, vilket var lättare att hantera. Detta kan också ses på en inköpslista som Tove gav till Gerda Söderlund 1981, där det står att matvarorna ska packas i små lådor med snören runt så att Tove och Tuulikki kan bära dem från båten till stugan. På listan finns bland annat två små Heinz ketchupflaskor, olja, socker, kaffe och 4 burkar konserverad kyckling.
Lämnat kvar 1966
3 Vodka 75 cl
2 Spiritus Fortus
1 Gin Gordon
1 Four Roses whiskey
1 Pernod 1/2
Lusten att dansa
De packade också med sig kassetter med musik från olika kategorier, bland annat Tjajkovskijs femte symfoni, Brandenburgkonserterna, franska chansoner, New Orleans-jazz, countrymusik och traditionell musik från Hawaii som de hade köpt på sin jordenruntresa 1972. Musiken var viktig för dem båda och Tove hade ett stort nöje av att dansa.
I ett brev till Tuulikki från en av sina resor 1968 skriver Tove:
Och en dansplatta stoppade jag ner i packningen, rätt generad. Du vet! Knappast är de klokare i Oslo än här. Och till min död kommer jag att längta efter att dansa. Ofta gör jag det ensam i ateljén, med eller utan Pipsu. Och har roligt.
Avresan från ön
Efter en lång sommarsäsong började förberedelserna för att lämna ön. Listor över vad som skulle lämnas kvar på ön inför nästa säsong skrevs, gardinerna drogs för så att fåglar inte skulle flyga in genom fönstren, vattentunnan (där regnvatten samlades) bands fast och verktyg, möbler och andra föremål fördes in i stugan. Listorna över sysslor fortsätter sida upp och sida ner i anteckningsböckerna.
Klovharun – Tove Janssons Inspirationskälla
Tove Janssons inspirationskälla och stuga på Kluvharun bygges år 1964. Tove bodde där tillsammans med Tuulikki Pietilä på somrarna i nästintill 30 år.
Tove Jansson och Tuulikki Pietilä: Ett livslångt partnerskap
Partnerskapet mellan Tove Jansson och Tuulikki Pietilä har lämnat ett avtryck i både queerhistorien och konstvärlden.Lär känna deras historia!
Stormarnas mäktiga betydelse i Tove Janssons liv och litteratur
“Det är underligt med mig, sa Sophia. Jag tycker det blir tjatigt med vackert väder. Gör du? sa hennes farmor. Då är du precis som din farfar, han tyckte också om storm.”…