Naturen är en väsentlig del av muminberättelserna och de värderingar man finner i böckerna. Den syns inte bara i hur Muminmamman kärleksfullt tar hand om sin trädgård, eller hur Hemulen spenderar sin tid med att samla fjärilar och växter, utan också i den idylliska Mumindalen själv, och den ständigt föränderliga naturen runt omkring den.
Oavsett om det är med ord eller illustrationer, ömtålig eller kraftfull, beskrivs naturen alltid med vördnad och respekt – och det är så mumintrollen behandlar den. På många sätt är muminberättelserna som kärleksbrev till naturen.
I de olika berättelserna möter muminfamiljen och deras vänner många av naturens ytterligheter: stormar, översvämningar, naturkatastrofer och till och med kometer. Genom allt detta älskar mumintrollen sin dyrbara dal och förblir nyfikna på skogarna och havet runt omkring, och ger sig ständigt ut på upptäcktsfärder – fyllda av spänning, ett med naturen.
“Han tänkte på hur förfärligt mycket han älskade allting, skogen och havet, regnet och vinden, solskenet och gräset och mossan och hur omöjligt det vore att leva utan alltsammans. Men sen tänkte han, mamma vet nog hur alltihop ska kunna räddas.”
Mumintrollet i Kometen kommer (1946)
Naturen som symbol för liv och identitet
I romanen Pappan och havet (1965) kan havets kraft på hösten ses som en återspegling av livets växlande årstider eller den egna naturen.
“Idén med alltihop är att hitta havets hemliga lagar. Jag måste förstå det för att kunna tycka om det.”
Muminpappa i Pappan och havet (1965)
Det är nästan som om Muminpappan genom att förstå det starka havet försöker kontrollera det, och kanske även sig själv. Han talar om havet som “en fiende värd att kämpa mot”, vilket kan återspegla att lära känna sig själv och utmaningen att förstå livet.
I slutändan växer han till att acceptera havet, i alla dess motsägelser, vilket är ett vackert exempel på hur berättelser om naturen kan tolkas som självupptäckt.
Den finska skärgården som inspiration
Mycket av inspirationen till Mumindalen och den omgivande naturen kommer från den finska skärgården. Att tillbringa tid i naturen och åka på veckoslut till sommarstugor vid sjöar eller havet är en stor del av den finska livsstilen.
Tove Jansson tillbringade mycket tid i skärgården, särskilt på ön Klovharun, som hade ett monumentalt inflytande på Mumindalen och hur mumintrollen lever sina liv.
På samma sätt kan den finska vintern vara sträng, så det är logiskt att mumintrollen går i ide. I romanen Trollvinter (1957) vaknar Mumintrollet upp och hatar den kalla årstiden, men lär sig att leva med den. Under små stunder uppskattar man den tysta snön och det gnistrande norrskenet.
Muurlas vårkollektion
Vid dammen eller på havet?
Med inspiration tagen från boken Farlig midsommar (1954) och Mumin-serietidningen fortsätter Muurlas vårkollektion serien med populära björkbrickor och skärbrädor, nya glasunderlägg, bordstabletter och mer! Serien Mumin Originals är en hyllning till Tove Janssons ursprungliga muminillustrationer.
Den populära illustrationen av ett bekymrat Mumintrollet som lägger sig ner på flodstranden för att bevittna översvämningen av Mumindalen (i boken Farlig midsommar) pryder nu också en ny uppsättning bordstabletter. De dubbelsidiga skärbrädorna är handgjorda i Finland av björkfaner.
Kometen kommer – allt du behöver veta om boken
Kometen kommer anses ibland vara den första “riktiga” muminboken. Lär dig allt om äventyret där en komet hotar Mumindalens existens!
Stormarnas mäktiga betydelse i Tove Janssons liv och litteratur
“Det är underligt med mig, sa Sophia. Jag tycker det blir tjatigt med vackert väder. Gör du? sa hennes farmor. Då är du precis som din farfar, han tyckte också om storm.”…
Hur man njuter av de små sakerna i livet som mumintrollen
I mumintrollens värld handlar livet inte bara om äventyr. Här kommer sex sätt att njuta av de små sakerna i livet – precis som mumintrollen.