Ninni, det osynliga barnet

Ninni är ett barn, som precis som de flesta barn, en gång var synlig, men som sedan blev osynlig. Det var för att hon blivit osynlig som hon kom till muminfamiljen. Familjen tar sig an Ninni med värme och nyfikenhet. De både engagerar sig i henne och låter henne vara ifred och som gällande det mesta i Mumindalen blir även mötet med Ninni ett litet äventyr.

Då Too-ticki tar Ninni till muminfamiljen är Ninni helt osynlig. Det enda man ser av henne är en silverbjällra som hon bär runt sin hals. Det är också det enda man hör av henne, för hon pratar inte och ger inte några som helst ljud ifrån sig. Ninni blir genast någon som familjen vill ta hand om, som de vill introducera till lek och sysslor, men också någon som väcker deras förundran och frustration då de inte förstår sig på henne eller hur de kan hjälpa henne. 

Elakhet gjorde Ninni osynlig

Ninni blev osynlig på grund av att hon blivit illa behandlad av släktingen som tagit hand om henne. Hon utsattes för ironiska elakheter och försvann därmed mer och mer, tog mindre och mindre plats, tills hon inte syntes alls längre.

“Mamman såg täcket lyfta sig och buktas i en mycket liten upphöjning. Det vart en grop i dynan.”

Den osynliga Ninni är ett ordentligt barn. Hon vill gärna vara till lags och göra vad som förväntas av henne. När de andra vill lära henne att leka, vilket hon aldrig har lärt sig, leker hon av artighet, inte för att det är roligt. Till Lilla Mys stora besvikelse kan Ninni heller inte bli arg. 

Ninni är en flicka med viljestyrka

Tack vare muminfamiljens omsorg blir Ninni mer synlig, men endast en liten del i taget. När hon blir rädd eller orolig att ha gjort fel, blir det synliga osynligt igen. Med tiden och tack vare Muminmammans trygghet och omhändertagande, samt mormors medicin, blir hon mer och mer synlig. Slutligen krävs det, precis som Lilla My ansett, en rejäl dos ilska för att Ninni ska bli sitt rätta jag igen.

Det är Ninnis kärlek till Muminmamman som slutligen gör henne fri och synlig igen. Då Ninni har blivit fri från allt som hållit henne tillbaka, visar hon sig vara en energisk flicka med stark vilja och handlingskraft, och hon kan skratta!

“Å! skrek Ninni. O så roligt! Nej så underbart! Och hon skrattade så att hela bryggan skakade.”

 

Ninni förekommer endast i berättelsen Det osynliga barnet, men har förutom genom boken nått och berört många via de animerade serierna. För kompositörerna av musiken till TV-serien Mumindalen var musiken för episoden om Ninni ett av favoritarbetena.

Citat:

  • “Ni vet ju att folk blir osynliga om man skrämmer dem tillräckligt ofta, sa Too-ticki…” (Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962)
  • ”Bjällran kom pinglande nerför trappan, ett steg i taget, en liten paus mellan varje steg. Mumintrollet hade väntat på den hela morgonen.”(Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962) 
  • “Hör du, fortsatte My och gick tätt inpå Ninni och tittade hotfullt på henne, du får aldrig ett eget ansikte förrn du lär dig att slåss. Tro mig bara.”
  • (Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962) 
  • “Kan du nån bra lek? Nej, pep Ninni. Men jag har hört att det finns såna som leker.” (Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962)
  • “Hon neg och knixade och sa allvarligt javisst och så trevligt och naturligtvis, men man hade en bestämd känsla av att hon lekte av artighet och inte för att ha roligt.” (Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962)
  • “Ninni stod på bryggan med ett litet uppnäst, argt ansikte under en röd lugg.” (Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962)