Skatter från Mumindalen – en samlares bibel!

Det tog över två år för journalisten Anders Landén att göra all research och skriva Skatter från Mumindalen – samlarens guide till Tove Janssons mumintroll. Han har suttit extremt mycket i arkiv, fotograferat allting han hittat, gått igenom det på sin kammare och letat föremål på auktioner. Bara att hitta alla bokomslag på olika utgåvor av muminböcker från olika länder tog “extremt många månader”. Det var dock välinvesterad tid med tanke på att de olika omslagen inte har funnits samlade på ett ställe och tillgängliga för en bredare publik förut. 

Nu är boken äntligen klar, den består av nio kapitel, är drygt 500 sidor lång och innehåller mer än 1200 bilder. Boken släpps både på svenska och engelska 23 maj och den är en guldgruva för alla som är intresserade av mumintrollen och vackra ting.

Författaren Anders Landén har tidigare jobbat på bland annat Centrum för Näringslivshistoria och auktionssöksajten Barnebys samt drivit eget och arbetat på kommunikationsbyråer. Intresset för prylar har alltid varit starkt och han har bland annat skrivit boken Älskade prylar för Clas Ohlson, som handlar om alla prylar som gjort under 1900-talet, och arbetat med Kerstin Wickmans bok AE Design – the Book. Skrivandet av Skatter från Mumindalen har han varvat med renoveringen av en gammal bondgård, där majoriteten av boken skrivits. 

Landén är en stor fan av Tove Jansson och muminböckerna och har även läst dem för sina barn, dessutom målade han och hans fru en gigantisk väggmålning med muminmotiv i sonens rum. 

Landén berättar att hans intresse för muminprodukter vaknade när han jobbade på second hand-butiken Stadmissionen. 

“Då dök det ibland upp lite muminprylar och jag såg för första gången Leo Tykkyläinens porslinsfigurer och Fauni-dockor från 1950-talet. När jag sen jobbade på auktionssöksajten Barnebys blev jag förvånad över hur stort intresset var varje gång vi skrev om muminmuggarna. Jag kollade då upp om det fanns mer fakta kring de tidiga muminföremålen och tänkte när det inte fanns någon bok om muminprodukter som samlarföremål att det hade varit otroligt intressant att skriva om detta vackra universum.

Varför ville du skriva den här boken?

“Ingångspunkten var att jag visste att det fanns så många otroligt vackra saker och var imponerad av Tove Jansson. Jag tycker att det är superspännande att försöka hitta mer fakta om bakgrunden till dessa ting och berätta om alla människor som varit inblandade. Anade inte då vilken otroligt stor värld det var och hur många som varit engagerade från slutet av 1940-talet till idag.”

Komplett samling av förstautgåvor av muminböckerna

Berätta om några saker i boken som inte varit kända hos allmänheten innan!

“Mumin och Tove Jansson har fans över hela världen. Vad jag dock tror är att samlarmarknaderna i viss mån varit lokala företeelser. I min bok visar jag mer än 400 omslag på förstautgåvor från olika delar av världen. Där skulle jag säga att det finns otroliga varianter att upptäcka.”

“Jag är tämligen säker på att vi hittade rätt tillverkare till ett par porslinsmodeller som funnits på marknaden. Det tycker jag är roligt. En sparbössa i keramik som såldes på NK och som i hög utsträckning kan knytas till dansken Carl Beier samt varianter som Moomin Characters själva tillverkade i början av 1980-talet som jag tror Hans Kling gjorde modellerna till. I boken finns också ett resonemang om de figurer som Leo Tykkyläinen gjorde i egen låda och hos Arabia och som såldes hos Stockmann 1956 till 1964. I korrespondens finns bevis för att Toves mamma Signe Hammarsten Jansson gjort modeller i keramik och som Tove tipsar om till andra tillverkare. Jag tror att Tykkyläinen gjorde sina första modeller (muminfamiljen) utifrån dessa och att senare modeller är formgivna av honom.

Är också glad över att jag tror vi lyckats hitta alla produkter som såldes på Stockmann och NK under 1950-talet. Även om jag inte lyckats få tag i alla föremål finns de i alla fall visade i annonser.

Det är nog det jag är gladast över. Att även om jag inte hittade storyn kring varenda produkt så visar vi otroligt mycket saker i boken. Sådant som fans kan leta vidare efter. I boken finns mer än 1200 bilder. Dessutom tycker jag formgivarna Bea Hellman och Edit Koskinen gjort ett otroligt bra jobb med att visa upp alla dessa saker.”

Vad var det mest överraskande du hittade under din research?

“Toves näsa för affärer är en av sakerna! Jag fick tidigt höra att Tove ogillade det kommersiella och inte var intresserad av pengar (”hon var ju konstnär”). Det tolkade jag felaktigt som att hon var dålig på affärer. Hennes konstnärliga integritet användes för att skydda trollen och hennes snille och omsorg om dem ligger i väldigt hög grad bakom att figurerna blivit vad de idag är. Hon var extremt noga och även om många vittnar om att hon inte brydde sig särskilt om pengar betyder inte det att hon inte höll koll. Vet inte om det var överraskande, men däremot häpnadsväckande också att se hennes arbetsmoral/lust/driv. Hon var väldigt, väldigt produktiv.”

Vad var det jobbigaste att hitta i den här processen och hur lyckades du hitta det?

“Vad gäller faktiska produkter och inte fakta så är nog de brasilianska omslagsbilderna till Kometen kommer (O cometa no pais dos Moomins) och Farlig midsommar (Loucuras de verão no pais dos Moomins) från 1974 de som jag fått lägga allra mest tid på. De två fanns inte i Moomin Characters arkiv och inte på något bibliotek i Norden. Jag pratar inte portugisiska men genom att använda googles översättningsverktyg hittade jag dem tillslut på Nationalbiblioteket i Rio de Janeiro.

När jag väl fick kontakt med dem så meddelade de med 100 procents språkförbistrings-lingo att de två böckerna förvisso fanns men att de var i ett annex som för tillfället byggdes om och att det inte fanns något slutdatum för när ombyggnationen var klar. Vi höll kontakten i mer än 1,5 år och tog oss igenom ett antal olika förvecklingar innan jag tillslut fick två scannade bilder. Då var jag glad.”

Den mest kända muminprodukten är Arabias muminmuggar, hur ser du som samlingsexpert på att det är just muggarna som blivit en så folkkär muminprodukt?

“De var först med att ta Toves konst och sätta den på föremål för vuxna. Med Arabias bruksföremål blev mumintrollen ett designföremål. Jag tänker att det är många generationer som vuxit upp med sagorna och gillar vad figurerna står för. Konsten är hur bra som helst. Du får alltså en produkt med några du gillar och som dessutom gör ditt vardagliga liv vackrare. Väldigt bra gjort av Arabia. Det har öppnat för ett större intresse för de tidigare produkterna.”

Vilken mugg tycker du är intressantast ur ett samlarperspektiv?

“Alla. För att de bygger på originalkonsten och det går att läsa vidare ursprunget för alla motiv. I min bok tycker jag det var lite svårt att avgränsa kring muggarna dels eftersom det är en aktiv verksamhet och dels för att det är det som är mest återgett redan och många känner till historien om. Hade jag arbetat med en produkt som gick att uppdatera kontinuerligt hade det gått att göra mer. Det finns många som återger historien om muggarna väldigt bra, inklusive ni på Moomin Characters.”

Bekanta dig närmare med muminmuggarna här! 

Designern Tove Slotte designade muminmuggar i tre decennier. Läs artikeln och se videon här!

Vilken är din personliga favorit bland alla muminprodukter?

“Boken har nio kapitel och jag har arbetat med varje kapitel länge. I varje nytt kapitel har jag såklart blivit stormförtjust i mängder av saker. I samband med bemärkelsedagar har mina barn sedan jag började arbeta med den här boken konsekvent gett mig muminmuggar. För dem är det logiskt att jag älskar mumin och de vill göra mig glad. Så omsorgsfullt att kopparna blivit favoriter såklart.

Men jo, självklart är det några saker som jag känt mig tvungen att skaffa längs vägen: däribland den spanska utgåvan av Trollkarlens hatt, en tysk utgåva (som muminälskaren Magnus Palm sen fick som tack för hjälp i arbetet), en belgisk serietidning, en dansk målarbok. Några av Berit Ternells och Leo Tykkyläinens keramikfigurer, en väckarklocka från Japan. Långt innan projektet började skaffade jag också affischen från muminoperan 1974. Den är extremt fin.”

“Den första affischen som gjordes för teatern 1949 hade jag gärna kommit över. Annars är ju favoritsakerna all kommunikation från Tove. Hon var häpnadsväckande och jag är otroligt imponerad över henne både som person och konstnär. I Toves ateljé finns en variant av Kometjakten med dedikation till hennes mor, Signe Hammarsten Jansson. Den borde ramas in och göras tillgänglig på ett museum för alla att gå och titta på.”

Läs mer om muminsamlaren Magnus Palm och den muminsamling han säljer på auktion!

Vad är det mest värdefulla muminobjektet du hittat under arbetet med boken?

“Att arbeta med Toves original, både konst och kommunikation, är såklart det mest värdefulla. Det kulturella värdet är otroligt. Jag har haft mycket kontakt med Johannes Kuuskoski från familjen som ägde Atelier Fauni. Han berättade öppet om sin familjs relation till de dockor som de skapade från mitten av 1950-talet till början av 1970-talet. Det är en värdefull historia som fångar tiden.”

Det finns många fina tidsbildsmarkörer i boken, bl.a. nämner du Finlands f.d. President Urho Kekkonen och Rolling Stones… hur tänkte du kring att sätta in Tove i en historisk kontext?

“I boken skriver jag att serien har premiär i Svenska Dagbladet typ samtidigt som Elvis för första gången är med på tv (1955). Mumintrollen fanns före Elvis. Det är ju roligt att tänka på. Likaså att en tredjedel av alla bostäder i Sverige saknade badrum tio år senare (När mumintrollen funnits i 20 år). Men tid är intressant ur flera aspekter.

Jag tänker att det är lätt att bara ta in saker man har framför sig i den kontext man själv befinner sig. Mumintrollen känns aktuella och deras utmaningar är lika mycket utmaningar idag. Trots att det kanske inte fanns rinnande vatten i Mumindalen, man inte hade internet eller brukade åka på charterresor. Det är ju ett bevis på Toves storhet som konstnär, författare och tolkare av allmänmänskliga beteenden. Hon fångade människans väsen och det står sig, idag, igår och mest troligt i morgon.

Tittar man på bokomslagen som gjordes runt om i världen där förlag tolkat Tove Jansson så är det väldigt underhållande. Man förstår att Tove var missnöjd. Men samtidigt är spretigheten spännande att se idag.” 

– Mumintrollens popularitet och presentationerna av dem har också följt tidens utveckling. Först fanns de i bok och radio, de blev sedan aktuella i tv, på film. Numera också som tv-spel och på internet. Det är också intressant för formgivning och skapandet av produkter. Länge gjordes enbart muminprodukter för barn. Och världen såg annorlunda ut. Forskning har visat att personer födda på 1930- och 1940-talet hade i genomsnitt tre leksaker, det har successivt blivit fler. Produkterna följer även här teknikens utveckling. Produkter i tyg, porslin och metall i början och senare papper med nya tryckmetoder och plast. De gjordes lokalt och när produktionen försvann till fjärran länder hade Tove inte längre samma kontroll. Likaså är det underhållande att sätta keramikfigurerna jämte broscher och Fauni-dockor. Alla har de en egen personlighet.

Under arbetet med boken har Landén haft tät kontakt med Maria Andersin, arkivarie för Moomin Characters arkiv i Helsingfors. Hon poängterar att föremål är bara föremål, fram tills att man får veta dess historia.

“Med historien på plats kan de placeras i ett sammanhang och få ett värde, historiskt och kulturellt. Under arbetet har vi spårat mängder av föremål, som de första broscherna som vi kunnat datera och hitta upphovsman till. Vi har delat med oss av nya fynd och tipsat om stenar att lyfta på. Med Skatter från Mumindalen som källhänvisning och handbok har vi fått ett verktyg där allt finns samlat i en och samma pärm. Den underlättar forskning, utställningar och inte minst arbetet med att presentera vår historia”, avslutar Maria Andersin.

Tillgängligt 23 maj 2024

Skatter från Mumindalen – Samlarens guide till Tove Janssons mumintroll släpps 23 maj och går då att köpa i Moomin Shop Esplanadi i Helsingfors samt online.