Tove Jansson gjorde sig ett namn inte bara med mumintrollen, utan också med stora offentliga väggmålningar och verk från 1940-talet och framåt. De motiv som Jansson använde i sina monumentala verk för offentliga platser var ofta en flykt från krigets hårda verklighet och elände - verken var inte bara avsedda att berätta en historia utan också att underhålla och muntra upp.
Tove Janssons monumentala verk inkluderar fresker och väggmålningar för offentliga byggnader, som speglar hennes förmåga att skapa stora, rumsliga kompositioner. Dessa verk representerar hennes förmåga att kombinera detaljer från vardags- och fantasilivet till storskaliga rumsliga lösningar. Hennes verk förmedlar en stark känsla av mänsklighet och värme och är fortfarande en viktig del av det finska konstnärliga arvet. Alla verk i denna artikel kommer att presenteras på olika sätt i utställningen Tove Jansson – Paradiset på Helsingfors konstmuseum HAM, som pågår 25.10.2024-6.4.2025.
Glasmålningarna i restaurang Tullbommen, 1941
Glasmålningarna i restaurang Tullbommen var de första verk som Tove Jansson gjorde för offentliga platser. Glasmålningarna vid ingången och hissdörrarna till restaurangen på Mannerheimvägen i Helsingfors blev färdiga 1941. En del av glaset och målningarna krossades under bombningarna 1944 och flera år senare. Tove Jansson återställde dem till ursprungligt skick med smärre ändringar.
De sällsynta och unika verken troddes ha försvunnit under en renovering av restaurangen på 1980-talet, men 2024 upptäcktes det att målningarna hade räddats av byggnadens dåvarande vaktmästare från en lastbil på väg till soptippen. Janssons kulturhistoriskt värdefulla verk auktionerades ut våren 2024.
Glasmålningarna i Apollogatans flickskola, 1943-1944
Tove Janssons utsmyckning av offentliga platser fortsatte efter målningarna i restaurang Tullbommen med fönstren i Apollogatans flickskola i Helsingfors. De fyra fönsterkarmarna, som målades 1943, utförde Jansson genom att måla med gouache på pergamentpapper som fästes på fönstret.
Glasmålningarna beställdes av en väninna till Toves mor Signe Hammarsten Janssons, Karin Allardt Ekelund, som då var rektor för flickskolan. Jansson fick bara betalt för materialkostnaden för det första verket, men nöjd med de fyra fönsterkarmarna gav rektorn Jansson i uppdrag att måla ett andra verk. Paradisvyn med vattenmotiv i det runda fönstret i matsalen, Livets källa, blev klar 1944 och Tove Jansson fick också en provision. En kopia av Tove Janssons originalverk finns utställt i nuvarande Minervaskolan.
Elektricitet & Vila efter arbetet, 1945
Tove Janssons första stora uppdrag var en beställning från 1945 från det elektrotekniska industriföretaget Oy Strömberg Ab på en väggmålning i matsalen på fabriken i Sockenbacka.
Genom sitt arbete hoppades Tove kunna hjälpa arbetarna att slappna av och målade en skildring av en stunds vila. Beställaren ville dock ha något som hade med fabriken att göra, så Tove skapade också ett andra verk, Elektricitet, för platsen.
Väggmålningarna Elektricitet och Vila efter arbetet i matsalen på Strömbergs fabrik i Sockenbacka blev färdiga 1945.
De verk som flyttades från fabriken på 1960-talet visas på Helsingfors konstmuseum HAM i utställningen Tove Jansson – Paradiset 25.10.2024-6.4.2025.
Fest på landet & Fest i stan, 1947
År 1947 gav Helsingfors stad Tove Jansson i uppdrag att måla två stora väggmålningar för restaurangen Stadskällaren i Helsingfors stadshus. När Tove Jansson målade freskerna Fest på landet och Fest i stan 1947 fanns det verkligen anledning att fira – kriget var över och det var återigen fritt fram att festa och dansa.
Det tog Tove Jansson sex månader att färdigställa de två stora väggmålningarna, en otrolig bedrift för en ung konstnär. Före själva målningen arbetade Jansson fram 1:1-skisser på kartong, som godkändes av arkitekten och stadsfullmäktige. För det Fest på landet fick Jansson hjälp av sin studiekamrat Niilo Suihko, men det andra verket utförde hon självständigt, även om Suihko nämns i båda målningarna.
Beställaren, Erik von Frenckell, drätseldirektör för Helsingfors stad och far till Toves tidigare älskade och vän Vivica Bandler, bad om mumintroll till båda målningarna. Efter dessa fresker började muminfigurer dyka upp ibland i andra av Toves målningar för offentliga utrymmen. Jansson har också förevigat sig själv som rökare i förgrunden på en målning av en fest i staden. Bakom bordet dansar Vivica Bandler i en rosenmönstrad klänning.
Både Johannes Gebhard, lärare på Ateneum, och Tove Janssons far, skulptören Viktor Jansson, ska ha instruerat Tove att göra freskerna i grunda metallådor så att de skulle kunna tas ned från väggen och flyttas vid behov. År 1974 flyttades freskerna från sin ursprungliga plats till Arbis, det svenskspråkiga medborgainstitutet i Helsingfors.
År 2014 lånade Ateneum verken till sin Tove Jansson-jubileumsutställning och Arbis fick kopior av hög kvalitet. 2015, efter en grundlig restaurering, flyttades originalverken permanent till museilokaler på Helsingfors konstmuseum HAM för att säkerställa att de förblir i gott skick.
Verken visas för närvarande på HAM och ett särskilt fokus på dessa och andra offentliga konstverk kommer att visas i utställningen Tove Jansson – Paradiset 25.10.2024-6.4.2025. Mer information om verken finns också i utställningens omfattande katalog, som du kan köpa på plats i utställningen.
Två sagopanoraman som väggmålningar för ett privat daghem, 1949
Under 1940- och 50-talen beställde Finland ett stort antal stora konstverk för offentliga platser, eftersom konsten ansågs spela en viktig roll i uppbyggnaden av en sårad nation som just hade upplevt två krig. Tack vare sin talang, ambition och goda relationer till sin konstnärsfamilj fick Tove Jansson många beställningar på väggmålningar över hela landet.
År 1949 skapade Jansson två sagopanoramor för det privata daghemmet hos företaget Kotka Federations Stevedoring. De heltäckande väggmålningarna, som är rika på sagoteman och muminfigurer, utfördes av Tove med al secco-tekniken, med kalkfärger direkt på den torra väggen. Dessutom har stenar och glasbitar strötts ovanpå målningarna för dekorationens skull. Lokaltidningen tolkade ryttaren i den ena målningen som Tove själv.
I lokalerna på Kymenlaaksonkatu finns nu Kotka stads förvaltning för småbarnspedagogik och verken är inte utställda för allmänheten.
Väggmålning till Kotka sjöfartsverk, 1952
Några år efter målningarna i daghemmet i Kotka, 1952, målade Tove också en väggmålning i Ekams nuvarande matsal i Kotka. Målningens motiv, en sjöfarare, en fyr och en sjöjungfru, visar hur den var gjord för den tidens sjöfartsskola.
Målningen på väggen i matsalen har fått lida under årens lopp, bland annat på grund av matsalsstolarna och stänk från maten. Putsen har lossnat från verket på flera ställen och det går rykten om att en muminfigur i verket kan ha ”ramlat av väggen” vid något tillfälle på grund av skador på den nedre delen. När de ursprungliga 1:1-skissrullarna av Tove Jansson öppnades år 2023 bekräftades det dock att verket var ett av dem där Jansson inte hade inkluderat någon muminfigur.
Två väggmålningar för Fredrikshamns stad, 1952
Fredrikshamns stad beställde ett verk av Tove Jansson till sitt 300-årsjubileum 1953. Väggmålningen En berättelse från havets botten målades 1952 i kabinettet på hotell Seurahuone i Fredrikshamn och föreställer havet. En annan målning från samma år skildrar Fredrikshamns historia.
1:1 skisser av Tove Janssons färdiga verk har överlevt i årtionden, och dessa arbetsritningar visas i utställningen Tove Jansson – Paradiset, som visar de tekniker som Jansson använde.
Målningar till Domus Academica, 1952-1953
Åren 1952-1953 målade Tove Jansson väggmålningar i studenthemmet Domus Academica i Helsingfors och dekorerade hissdörrarna i den nedre lobbyn. Tove Jansson bodde i byggnaden på 1940-talet och lämnade sina spår på väggarna. Den välkända Ilmari Tapiovaara arbetade också i byggnaden en gång i tiden och skapade bland annat en Domus-stol speciellt för lokalerna. Sommarvandrarhemmet, som senare blev Hostel Domus Academica, bytte namn våren 2019 och fungerar nu som Both Helsinki Hostel.
Fågel blå, 1953
Tove Janssons al secco-väggmålning Fågel blå i den stora matsalen i Karis folkskola blev färdig 1953. Läs konsthistorikern Solveig Erikssons berättelse om väggmålningen under bilden.
I Karis fick Tove Jansson i uppdrag av Karis stad att utsmycka matsalen i den dåvarande svenskspråkiga folkskolan i Kiila, en byggnad ritad av Hilding Ekelund. Väggmålningen, som är 190 cm hög och 360 cm bred, täcker större delen av matsalens södra bakvägg och är utförd direkt på väggen med secco-teknik. Jansson har använt ett fyrtiotal färgnyanser för att skapa väggmålningen. Färgerna i väggmålningen är lysande och varierande, nästan varje detalj skiljer sig i färg, men helheten är harmonisk och balanserad, nästan drömlik och idyllisk.
Konstnären bodde på kontoret under sitt arbete, hade sin egen säng där och åt i skolans matsal tillsammans med eleverna. Rainer Holmström, skolans arkitekt, berättade i en tidningsartikel att eleverna hade följt målningsarbetet med ett vakande öga, till och med så att de blev distraherade. De hängde på gården i matsalsfönstrets järnstänger och hindrade dagsljuset från att komma in i matsalen.
Konstnären ville göra sin målning på ett sådant sätt att skolbarnen själva kunde leta efter detaljer i bilden som skulle tilltala dem. Samma verk kunde därför tolkas på många olika sätt, beroende på barnet. Det finns ingen förutbestämd saga eller berättelse, utan målningen ger bara referenser och byggstenar för fantasin för att skapa sin egen berättelse. Konstnären har helt enkelt avbildat motiv som fascinerade henne som barn: en katt, en häst, ett torn, havet och ett vattenfall. Genom komplexa referenser har Jansson skickligt vävt in element från många barns sagor i sitt måleri. Till vänster, från skogens tak, flyger två fåglar, en gul och en blå, därav namnet på hela väggmålningen, Fågel blå. Fågel Blå är också en barnsaga skriven av Zacharias Topelius. Fågeln förekommer också ofta i konsten som en symbol för frihet och fantasi.
Tove Jansson berättade följande om målningen för en journalist från Västra Nyland den 31 oktober 1953, då denne hade frågat konstnären om pojken som somnat vid stenen hade varit med i läxkapitlet: ”Alla har rätt att sova vid det som är obehagligt!” Konstnärens humoristiska och humana inställning illustreras väl av detta uttalande! Om mumintrollet till vänster säger konstnären: ”Mumintrollet i målningen är mycket skyggt, det är därför det gömmer sig bland växtligheten. Trollet byter alltid färg beroende på sitt humör. Han är inte särskilt intelligent eller begåvad, men han är ett mycket snällt och trevligt troll.”
Tio jungfrur, 1953
Elsi Borg, arkitekt för Östermarks kyrka, gav Tove Jansson i uppdrag att utforma altartavlan för kyrkan. Tove målade den fem meter breda altartavlan direkt på väggen i den kyrka som var under uppförande sommaren 1953, efter att ha skissat och förberett arbetet under hela våren. Väggmålningen föreställer liknelsen om de fem kloka jungfrurna och de fem fåvitska jungfrurna i Matteusevangeliet. Altartavlan Tio jungfrur är den enda altartavla Tove målade under sin karriär.
Jansson skapade ett stort antal skisser till al secco-målningen. De sista 1:1-skisserna på skisspapper, som bevarats för eftervärlden, visar hur konturen perforerades. Enligt Janssons egna anteckningar i arbetsboken placerades skissen efter perforeringen på väggen och genom att knacka med en tygpåse fylld med träkol ritades konturen på väggen genom hålen. Jansson hade redan använt denna metod i sina tidigare verk, till exempel i Fågel blå.
År 2024 uruppfördes altartavlan som operan Tove Teuvalla. Utöver operan gjordes en dokumentärfilm, Tove Jansson och de tio jungfrurna, produceraded av Moomin Characters, som kan ses i utställningen Tove Jansson – Paradiset på Helsingfors konstmuseum HAM 25.10-6.4.2025. Dokumentärfilmen ger ett nytt perspektiv på den lilla landsbygdsbyn Östermark och på Tove Jansson som konstnär. I filmen presenteras forskares observationer och samtida personers minnen av Jansson och altarmålningen, och genom arbetsboksanteckningar och brev fördjupar man sig i Janssons tankar om olika målningstekniker.
Förutom Tove Janssons personliga brev och anteckningar innehåller dokumentären en mängd arkivmaterial, inklusive aldrig tidigare skådat material som filmat av Tove Janssons livspartner Tuulikki Pietilä. Tove Janssons röst görs av skådespelerskan Alma Pöysti och berättanderösten av hennes bror, skådespelaren Oskar Pöysti.
Östermarks kyrka är fortfarande i bruk och du kan besöka altartavlan under ett besök i kyrkan.
Fantasia, 1954
Tove Janssons målning Fantasia, som föreställer matsalen på Nordiska Föreningsbankens huvudkontor, blev klar i juni 1954. Den tre meter långa temperamålningen på duk av lyckogudinnan ingår i Nordea Art Foundations samling och finns inte längre på sin ursprungliga plats. Verket och dess skisser visas i utställningen Tove Jansson – Paradiset på Helsingfors konstmuseum HAM fram till den 6 april 2025.
Lek I-III, 1955-1956
Under åren 1955-1956 målade Tove Jansson mumintroll som springer uppför trappan på väggarna i trapphuset på barnpolikliniken vid Aurorasjukhuset i Helsingfors. Tanken bakom verken, som kallades Lek, var att barnen skulle bli glada av att se mumintrollen leka och kanske glömma att de var på sjukhus.
Målningarna för barnsjukhuset i Aurora hör till de få målningar som Jansson fick uppdraget att göra genom en tävling. Målningarna föreställer en grupp bekanta muminfigurer som skyndar uppför trappan som är målad på väggen: Muminmamman och Muminpappan, Filifjonkan som bär en presentförpackning och bl.a. ett barn med fluffigt hår som rider på en sagohäst. När man tittar på verken är det tydligt att Jansson uppfyllde tävlingsuppgiften:
Målningen på väggen i byggnadens trappuppgång borde uttryckligen fånga barnens intresse så att de inte har tid att tänka på att de kommit till sjukhuset. Den borde också vara sådan att ett barn som befinner sig i hallen har lust att gå uppför trappan för att se vilka bilder det kan finnas högre upp. På så sätt skulle barnet obemärkt förflytta sig till följande våning.
Under klinikens verksamhet har uppskattningsvis en miljon barn och deras ledsagare kunnat beundra verken i Aurora. År 1997 flyttades barnavdelningarna i Aurora till HYKS Barn och Ungdomssjukhus och år 1998 Kari Petäjä och Maija Poskiparta tillverkade en kopia av Janssons originalverk för trappan till Barnkliniken.
Efter att det nya barnsjukhuset med mumintema stod färdigt 2018 inleddes renoveringen av det tidigare barnsjukhuset, och kopior av Janssons originalverk kan fortfarande ses i Parksjukhuset.
Lek-originalskisserna visas i utställningen Tove Jansson – Paradiset fram till den 6 april 2025.
Sagomålningar i daghemmet Trollkarlens hatt, 1984
År 1984 målade 70-åriga Tove Jansson sitt sista monumentala verk i festsalen på daghemmet Taikurinhattu (Trollkarlens hatt) i Björneborg. Den tredelade väggmålningen föreställer mumintrollen på äventyr genom vår, sommar och höst i Mumindalen.
Trollkarlens hatt-daghemmet är en byggnad som har ritats av Toves livspartner Tuulikki Pietiläs bror och hans fru, arkitekterna Reima och Raili Pietilä. Namn hänvisar också till Toves muminbok med samma namn.
Tove Janssons monumentala målningar visar hennes skicklighet i att hantera stora ytor och rum samtidigt som hon skapar intima och detaljerade bilder. Även om hennes rykte, särskilt för muminböckerna, baserades på sagornas värld, visar dessa stora, offentliga verk hennes bredare förmåga att skildra både vardagsliv och stora sociala teman. För Tove Jansson var färg mycket viktigt och hon arbetade hårt för att uppnå en balans i sina målningar, även när ämnena var komplexa.
Genom sina monumentala verk har Tove Jansson lämnat ett bestående avtryck i den finska offentliga konsten, och i dem kan man se en kombination av arkitektonisk precision, känslomässigt berättande och symbolik som förenar människor i olika skeden av livet och i olika tidsåldrar.