En av Tove Janssons mest älskade vistexter är Höstvisa. Den kom till på initiativ av Erna Tauro, en kompositör som Tove samarbetade med i flera repriser bland annat kring musik till olika legendariska muminpjäser och tv-program.
Tove Jansson skrev Höstvisa som ett beställningsverk. Janssons goda vän, kompositören och pianisten Erna Tauro ville vara med i en musiktävling utlyst av Finlands rundradiobolag Yle, och bad Tove om en text på temat kärlek att tonsätta.
Tredjeplatsaren i radiotävligen gick till historien
Tove skrev tre olika texter, och av dem valde Tauro Höstvisa, som hon tonsatte och deltog i tävlingen med. Tauro deltog i tävlingen också med ett annat verk som Tove Jansson inte hade något att göra med, Den gamla brudkläderskan. Den visan kom på andra plats i tävlingen, medan Höstvisa kom på tredje plats, men av alla bidrag i tävlingen är det otvivelaktigt Höstvisa som gått till historien. Många kan texten utantill.
Höstvisa, text Tove Jansson
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.
Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.
Tove Jansson tyckte att Höstvisa ska sjungas hoppfullt
Sångerskan och skådespelerskan Emma Klingenberg har i flera års tid satt sig in Tove Janssons musikaliska arv och också framfört en nyöversatt version av Höstvisa på engelska.
– Höstvisa blev mycket uppmärksammad och började fort leva sitt eget liv. Det har gjorts många tolkningar, ofta åt det melankoliska hållet. Man har vältrat sig i höstens mörker. Tove menade den inte så, hon tyckte inte att den ska ha tyngdpunkten i det melankoliska, utan tyckte att man ska sjunga den med en hoppfull underton, hitta en lätthet, säger Emma Klingenberg.
Något personligare än ett beställningsverk?
Många har spekulerat om visans text handlar om Tove Jansson själv.
– Hon har vidhållit att hon har skrivit den på ön som ett beställningsverk som inte är så personligt, säger Emma Klingenberg.
Klingenberg har hittat ett privat brev som Tove Jansson har skrivit till någon som skickat sin egen tolkning och analys av visan till henne, och i sitt svar till brevskrivaren öppnar Tove upp för att det kan finnas en mer personlig upplevelse bakom vistexten.
– Hon skiver att hon har skrivit texten en sensommar om en lång kärlek, inte i besvikelse, snarare för att påminna oss båda om tidens korthet. Hon skriver också “Erna Tauros musik är fin, är den inte? Vart skulle man ta vägen utan musiken?”
Tove Jansson har sparat både frågeställarens brev och en kopia på sitt svar.
– Det kan ju handla om vem som helst i hennes liv, och det är egentligen helt ovidkommande vem hon har skrivit om, hon hade ju många som stod henne nära, säger Klingenberg.
“Detaljerna inte det viktiga, utan budskapet”
Sophia Jansson, Tove Janssons brorsdotter, säger att Tove med tiden började uppfatta Höstvisa som alltför banal.
“Ju äldre hon blev, desto högre blev hennes egen ribba och ambition, och hon var ofta kritisk till sina tidigare verk, också den här texten”.
Vad gäller en eventuellt mer personlig koppling som brevet ovan antyder påpekar Sophia Jansson att Tove Jansson ofta hade många olika versioner om var hon fick inspiration till sina verk, och vilken koppling de hade till hennes liv. Detta är tydligt t.ex. när man ser vad författaren sade om muminfigurernas ursprung och idé i olika sammanhang.
“Tove var en historieberättare. Om hon har skrivit för sin goda nära vän Erna har Tove gjort det hon blev ombedd att göra. För henne var idén det viktiga, hon var fantastiskt duktig på att skriva på en allmänmänsklig nivå och här handlar det om livets och kärlekens idé. Samtidigt har hon säkert delvis tagit inspiration ur sitt eget liv.”
Hur det ligger till med personliga kopplingar till eventuella relationer är egentligen irrelevant.
“Man måste se det allmänmänskliga i texten, det spelar ingen roll vems relation det gäller, utan att tematiken med livets förgänglighet berör oss alla“, säger Sophia Jansson.
Bok om Tove Janssons musikskatt på kommande
Emma Klingenberg har grävt i Tove Janssons musikskatter i flera år. Hon inledde arbetet som efterforskningar inför en konsertföreställning med Toves visor, men det visade sig snabbt att det fanns mängder av opublicerat material, en verklig arkivskatt.
Du kan läsa mera om Klingenbergs pågående efterforskningar på tovejansson.com.
Förutom konsertserien och annat spännande kommer Klingenbergs efterforskningar i Toves musikaliska värld också i sinom tid att resultera i en bok som kommer ut på Förlaget i sinom tid.
“I boken kommer Höstvisa att få ett eget kapitel. Det här är den mest kända av hennes visor, och folk vill veta mycket om den, säger Klingenberg.