Vänskap och kärlek i muminberättelserna

Familj och vänner var alltid mycket viktiga för Tove Jansson. Muminberättelserna speglar på många sätt de starka band hon hade med sin familj och sina vänner, och hur de uppmuntrade varandra att uttrycka sig själva. Precis som mumintrollen omfamnade de individualitet och frihet, samtidigt som det var viktigt för dem att hålla sig nära varandra och träffas när det var möjligt. 

“Är det inte trevligt när ens vänner får just det som passar dem?”

Muminmamman i Farlig midsommar (1954)

”Livet enligt mumintrollen” är rotat i värderingar som kärlek, vänskap, vänlighet och tolerans. Temana i böckerna är tidlösa och universella, vilket är anledningen till att de har bestått i nästan 80 år och fortsätter att omfamnas av nya fans och generationer.

Tove Janssons systerdotter Sophia Jansson har förklarat att ”Muminberättelserna handlar i grund och botten om de saker som är viktigast för alla som lever någonstans – saker som kärlek, tolerans, respekt, att vara en del av en familj och att höra till. Dessa saker är desamma oavsett var du kommer ifrån, vilket kön, ras, religion eller sexualitet du har.”

Muminhuset är alltid öppet för dem som söker skydd. Vem som helst kan bli en del av familjen, även om de är av en annan art – mumintrollen anser att alla förtjänar att behandlas med respekt. Ett vackert budskap som borde vara centralt inte bara i Mumindalen utan också i hela världen.

Vänskap i Mumindalen

Värderingarna respekt och tolerans blommar ut i en härlig variation av vänskap i Mumindalen. Orden ”muminfamiljen och deras vänner” är en typisk fras i alla muminböcker. Allas unika egenskaper värdesätts och meningsfull kamratskap kan hittas bara några ögonblick efter att man träffat någon ny.

På den här floden hade de seglat mot många märkliga upplevelser förr i världen. Och på varje resa hade de hittat nya vänner och tagit dem med sig hem till Mumindalen.

Mumintrollets pappa och mamma tog emot alla deras bekantskaper lika lugnt, de flyttade bara in nya sängar och gjorde matbordet större. Så hade muminhuset blivit ett vimmelhus där man gjorde vad som föll en in och sällan bekymrade sig för morgondagen.

– Mumintrollet och Snusmumriken i Trollkarlens Hatt (1948)

En duo vars vänskap är central i berättelserna är Mumintrollet och Snusmumriken; Mumindalens ”bästisar”. De träffas för första gången i romanen Kometen kommer (1946) när Mumintrollet och Sniff är på väg till Observatoriet. I slutet av deras gemensamma resa introducerar Mumintrollet Snusmumriken för familjen som sin bästa vän.

Musiken tystnade. Och ut ur tältet kom en mumrik i en gammal grön hatt och med pipa i munnen.

Hej, sa mumriken. Släng hit fånglinan. Inte råkar ni väl ha lite kaffe ombord?

– Mumintrollet träffar Snusmumriken för första gången i Kometen kommer (1946)

Vänskapen mellan Mumintrollet och Sniff är däremot mer lik en syskonrelation. Sniff flyttar till Muminhuset redan i den första muminberättelsen, Småtrollen och den stora översvämningen (1945). Han följer med på äventyr och behöver Mumintrollet påen lillebrors vis.

Vid sidan av denna kärntrio av äventyrskompisar finns en uppsjö av vänskaper: sådana som går långt tillbaka i tiden, som Muminpappan med Fredrikson, Rådd-djuret och Joxaren, och sådana som är nya och korta, som Trollkarlens besök i Mumindalen. Vissa karaktärer kanske inte omedelbart framstårsom goda vänner, men vänlighet finns även i de hårdaste individerna – Lilla My tar ofta på sig att göra de saker som ingen annan vill göra. 

En vänskap som alla karaktärer värnar om är den med naturen. Faktum är att Tove Jansson ofta använde orden ”vänlig” eller ”ovänlig” om naturen i sina verk. Hennes detaljerade beskrivningar av karga öar, mystiska skogar och det stormiga havet gör naturen till en lika viktig karaktär i berättelserna som någon annan individ.

De meningsfulla lärdomarna av vänskap i många former fortsätter att påverka muminfans över hela världen. 

År 2023 lanserade Röda Korset tillsammans med Mumin kampanjen Kompiskunskap med Mumin, som erbjöd gratis utbildningsmaterial för lärare, föräldrar och vårdnadshavare. Materialet som syftar till att lära barn känslomässiga  färdigheter finns redan tillgängligt på sex olika språk!

Kärlek i dess många former

Kärleken i muminberättelserna går långt utöver den romantiska kärleken. Den är närvarande när man bryr sig om varandra i vardagen.

Muminmamman är ett bra exempel på det. Hon tar hand om och vårdar alla och allt omkring sig utan förväntningar. Det speciella band hon har med sin son, Mumintrollet, och muminfamiljens sätt att acceptera alla i familjen är rotade i ovillkorlig kärlek till andra varelser.

Men det finns också gott om romantisk kärlek. Mumintrollet är förtjust i Snorkfröken från första början – precis som han är i Snusmumriken – och de delar många hjärtevärmande stunder under sina äventyr.

De möts för första gången i Kometen kommer (1946) när Mumintrollet räddar Snorkfröken från en giftig buske. Senare räddar hon honom från en jättebläckfisk i ett skeppsvrak.

“Jag önskar att jag kunde få rädda dig från en bläckfisk om dan!”

– Snorkfröken i Kometen kommer 1946

Mymlan, Lilla Mys storasyster, längtar efter romantik och är ofta förälskad i någon. Tyvärr är hon inte så bra på att välja vem hon ska ta hand om och har därför otur i kärlek. I serierna faller Mymlan till exempel för herr Brisk – som bara är fokuserad på sin kärlek till vintersporter. 

Muminberättelserna innehåller också dolda budskap om kärlek, särskilt om queerkärlek. Tofslan och Vifslan är ett par vänner som är så nära att andra kämpar för att förstå dem, de har till och med sitt eget språk – men deras historia är djupare än så.

“Tofslan och Vifslan” syftar på Tove och hennes älskade Vivica Bandler. Rubinen som Tofslan och Vifslan håller så hårt i har tolkats som en symbol för den förbjudna kärleken mellan de två kvinnorna på 1940-talet.

Ensamhet i muminberättelserna

Att få kontakt med varandra är inte bara en dans på rosor i Mumindalen, vilket gör berättelserna ännu mer relaterbara. Relationerna har djup och nyanser. 

Medan Mumintrollet beundrar Snusmumriken och tillbringar mycket tid med att tänka på honom, är Snusmumriken en fri själ som ofta måste lämna Mumintrollet bakom sig för att leva sitt vagabondliv. Deras vänskap berättar en historia om en sida som alltid längtar efter mer och den andra som fokuserar på sin egen grej.

Muminböckerna berättar också på ett vackert sätt om ensamhet. Mårran omtalas ofta som en personifiering av ensamhet. Till skillnad från den frispråkiga Snusmumriken väljer Mårran inte att vara ensam, hennes iskalla närvaro skrämmer bara andra.

Forskaren Sanna Tirkkonen har också undersökt ensamhetstemat i boken Pappan och havet (1965) och konstaterar att det är ett centralt tema i Tove Janssons verk.

Genom de mångsidiga och betydelsefulla relationerna mellan mumintrollen och deras vänner kan vi lära oss mycket av vänskapens och kärlekens värld i muminberättelserna. Glöm inte – även Stinky är alltid välkommen i Muminhuset!