De flesta längtar i varje fall hem och är lite ensamma, de gömmer sig i sitt hår och blir förvandlade till blommor.
Tove Jansson, från boken Bildhuggarens dotter
I alla fall, ensamsittare intresserar mig. Att man kan vara det på så många sätt. Jag vet vad ni menar, sa X, jag vet precis vad ni kommer att säga. Olika sorters ensamhet. Den påtvingade och den självvalda. Viktoria genmälte: Alldeles riktigt. Det är onödigt att utveckla saken närmare. Men om man förstår varann outtalat kan det egentligen bli rätt lite kvar att prata om, inte sant?
Tove Jansson, från boken Resa med lätt baggage
Jag måste skriva ner mina observationer. Hur små som helst, de är det viktigaste. Varje dag.
Tove Jansson, från boken Dockskåpet och andra berättelser.
Jag vill att din första resa ska vara med mig. Jag vill visa dig städer och landskap och lära dig att se på ett nytt sätt och våga klara dig på platser som du inte kan utantill, jag vill ha liv i dig.
Tove Jansson, från boken Dockskåpet och andra berättelser.
Jag menar; vemsomhelst kan släppa ut farlighet men knixen är att få den placerad efteråt.
Tove Jansson, från boken Bildhuggarens dotter
Det är underligt med vägar och floder, funderade Sniff, man ser dem gå förbi och får en hemsk lust att vara nån annanstans. Att följa med och se var de slutar.
Tove Jansson, från boken Kometen kommer (1946)
Det var en särskilt bra kväll att börja med en bok.
Tove Jansson, från boken Sommarboken
Att söka och samla är en sak för sig därför att man inte kan se någonting annat än det man söker efter. Om man plockar lingon ser man bara det som är rött och om man letar ben ser man bara det vita, var man än går ser man ingenting annat än ben.
Tove Jansson, från boken Sommarboken
En ö kan bli förfärlig för den som nalkas utifrån. Allting är färdigt, var och en har sin plats, egensinnigt, lugnt och självtillräckligt. Innanför deras stränder fungerar allt enligt ritualer som är stenhårda av upprepning och samtidigt strövar de igenom sina dagar så nyckfullt och tillfälligt som om världen tog slut vid horisonten.
Tove Jansson, från boken Sommarboken
Lukt är en viktig sak, den påminner om allt som man har upplevat, den är ett hölje av minne och trygghet.
Tove Jansson, från boken Sommarboken
Hon började fundera över dödens alla omskrivningar och dess ängsliga tabu som alltid hade intresserat henne. Det var skada att man aldrig kunde få igång ett intelligent samtal om saken. Antingen var de för unga eller för gamla eller också hade de inte tid.
Tove Jansson, från boken Sommarboken
Och du bara läser och läser, sa hon. Hon höjde rösten och skrek: Du läser och läser och läser! Sen slängde hon sig över bordet och grät
Tove Jansson, från boken Sommarboken