Mamma, jag tycker så hemskt mycket om dig.
Mumintrollet,
från boken
Trollvinter (1957)
Mamma, jag tycker så hemskt mycket om dig.
Visserligen hade jag tänkt straffa solen genom att inte gå ut förrän hon kommer tillbaka. Men det här är viktigare.
Förstod du inte att jag var melankolisk?
Man måste upptäcka allting själv, sa hon. Och klättra över det alldeles ensam.
Det kallas att skida. Man far bara rakt ner, som en blixt, i ett stort moln av snö, och om man inte ser upp kan man till och med slå ihjäl sig!
Jag minns inte, sa ekorren. Du vet, jag glömmer så lätt.
Han for blixtsnabbt ut ur papplådan, tvekade ett ögonblick, och beslöt att vara mera nyfiken än skrämd.
Han kunde tydligt se Snusmumrikens fotspår i den våta jorden. De fnattade hit och dit och var ganska svåra att följa. Ibland gjorde de långa skutt och korsade sig själva. Han har varit glad, funderade Mumintrollet. Här har han gjort en kullerbytta, det är klart och tydligt.
En som äter pannkaka med sylt kan inte vara så förfärligt farlig.
Men tänk på hur ensam Mårran är just för att ingen tycker om henne och hon tycker illa om alla.
Men Sniff snarkar så förskräckligt, sa Mumintrollet. Kunde jag inte få sova med Snusmumriken i stället?
Kom ner nu, och var inte arg, sa Snusmumriken. Vi tänker göra nånting ovanligt.