Villerivallare, Natten blir kallare, Klockan är fem. Du vandrar allena, På trötta små bena Och hittar ej hem.
Tove Jansson,
från boken
Kometen kommer (1946)
Villerivallare, Natten blir kallare, Klockan är fem. Du vandrar allena, På trötta små bena Och hittar ej hem.
De ser väldigt nya ut, sa Snusmumriken oroligt. Finns det inga äldre?
Du är för liten att förstå det men ett smycke är i själva verket den enda riktiga presenten för en dam.
Inte! Vi drömmer. Och när vi vaknar igen är det vår ...
I alla fall, så länge du inte är rädd lovar jag att inte vara rädd heller.
Dessutom blir man så lessen av att jämt sitta på samma ställe.
Får jag också ett! Hej hopp!
Det tror jag inte. Han sover alltid en vecka längre än de andra.
Han har små vackra öron men dina ser ut som grytlappar!
Fy så obehagligt, det kan aldrig vara bra för ett mumintroll med såhär mycket snö. Det har mamma sagt.
Jag svär vid min svans att aldrig mer rädda någon i mörkret.
Hon kan inte bli arg, sa Lilla My. Det är det som är felet med henne.