Somliga pappor bestämmer alltid om det är lagom att tända lampan, mumlade pappan i sin tekopp.

Muminpappan vände sig mot sin familj och sa: Jag tror vi klarar oss.

Som jag ser problemet, är man hela tiden omgiven av massor med viktiga och betydelsefulla saker som borde upplevas och tänkas ut och erövras, det finns så fullt av möjligheter att nackhåret reser sig på ända när jag tänker på dem – och i mitten av alltihop sitter jag själv och är naturligtvis det allra viktigaste.

Havet rullade sina gråa vågor omkring dem, ända bot mot världens ände, och Mumintrollets pappa tänkte med en viss melankoli: Om det här är dålighetsliv så vill jag äta opp min hatt.

Min åsikt är att man alltid bör göra det mesta av en hemsk situation. Kanske man bör göra det mesta av en hemsk situation bara när man har åskådare?

En stor avfärd är lika viktig som de första raderna i en bok. De bestämmer allt.