Är det inte trevligt när ens vänner får just det som passar dem?
Muminmamman,
från boken
Farlig midsommar (1954)
Är det inte trevligt när ens vänner får just det som passar dem?
Äventyrets ande flög igenom honom med brusande vingslag.
De hängde i oändliga rader, i hundratal, den ena tätt bredvid den andra så långt man såg, skimrande brokad, lätta moln av tyll och svandun, blommigt siden och mörkröd sammet och överallt blixtrade paljetter i alla färger med snabba små glimtar som fyrljus.
Det är bra, mycket bättre med små skurkar som lätt går sönder.
Och som alltid när det var väderombyte, skymning eller underliga belysningar, började han längta efter Snusmumriken.
Gå hem, små barn, sa Snusmumriken. Gå vart ni vill!
Där kan finnas myror, och om du blir biten sväller du upp och blir större än en apelsin.
Himlen? upprepade Lilla My. Måste vi in i himlen? Och hur kommer man ut därifrån?
Jag måste lugna mig, annars exploderar jag av lycka.
Jag måste lugna mig, annars exploderar jag av lycka.
Efteråt ber du om förlåtelse och ger dem karameller.
Det är nån som skojar med mig, men jag tycker inte han är lustig. En dörr ska gå in nånstans och en trappa ska gå upp nånstans. Hur skulle det bli här i livet om en misa plötsligt handlade som en mymla eller en homsa som en hemul?